Vem är sötast?

Ibland så lyckas jag fånga mig från den allra bästa sidan. Nedan syns ett exempel.

För att inte göra det hela allt för smärtsamt lägger jag även in ett fint foto taget vid ett besök hos min käre far. Det är inte alla kattungar som finns där just nu, men en charmig del. Själv kan jag inte låta bli att gny lite när jag ser den långhåriga som liknar Toolkit. Jag saknar honom.

Te och teckning 2

Efter ytterligare en fika har teckningarna spätts på. Jag fann mig själv likt mäster Oda fullt grimaserande när jag försöker teckna en viss min. Efter ovanstående bild så är det kanske inte så märkligt att jag ådrog mig kramp i överläppen.


Som tröst eller vad det nu kan kallas så tecknade V dessa tre underbara varelser och sa att jag bara fick välja en som jag skulle gå på date med. Valet är svårt... Och jag vill poängtera extra att det inte är ögonen på personen i mitten som du ser utan en bit av ögonbrynen.

Eftersom jag, likt min bror inte har ork att redigera mina bilder får ni ta det för vad det är och vrida på huvudet istället.

Te och teckning

Jag och Verrur var och fikade och flippade ut i lite teckningshistorik. Dvs hur vi tecknat diverse saker under åren. Jag publicerar ett urval.

Dock startade det hela med de magnifika teckningarna kallat Evert och Uffe, som föreställer oss men i en märklig form. I diskussionen ingick även den historiskt svåra frågan: Hur tecknar jag egentligen en fot framifrån?

En annan intressant frågeställning är i vilket läge du börjar teckna en bak där den ena skinkan liksom viker sig över den andra? Och hur skulle det gå till och se ut i verkligheten?