Men efter en vinter av fullständig iskyla hade Falken äntligen fixat värmesystemet. Jag var på väg hem en trevlig fredagkväll med bilen full i mat, när värmen plötsligt smög iväg och något började låta underligt. Jag tog mig en bit till när temperaturmätaren inne i bilen plötsligt står på max, motorn kokar och det bolmar stora moln från under motorhuven.
Jaa! Tänker jag, hoppar ur och försöker öppna motorhuven men inser att jag glömt dra i den lilla spaken som öppnar första biten. Jag försöker ta mig in igen, vilket inte är så lätt som en kan tro. Förardörren går inte att öppna utifrån, dörren till baksätet på förarsidan råkar vara låst och för att kunna öppna in till främre passargerarsätet har vi varit tvungna att montera bort plasten på insidan dörren. Efter lite klättrande över matkassar, träningsväska och diverse bös är dörren iallafall öppen igen.
Hittar inte spaken. Under ratten hänger kablar ner i en dekorativ massa. Ringer en livlina, dvs Falken som envist ger rådet, den är på sidan under ratten, en liten svart spak nära gaffatejpen . Jag letar i 20min och hinner under tiden ringa livlina nr två dvs pappa. Pappa säger att han ska pallra sig dit och bogsera mig hem. Under tiden ska jag försöka ta mig in till motorn och se vad som är fel.
Försöker efter ytterligare information från Falken och visst letande lokalisera varingsblinkersen och slå på denna, men misslyckas. Snabbt ut med varningstriangel.
Har ljuset på för att folk ska se mig även om jag vet att batteriet kommer att laddas ur men står himla dumt mitt i en korsning.
Hittar en röd spak mitt i kabeltrasslet under ratten. Gör ett försök och se, motorhuven häver sig upp 5cm och ut bolmar ännu mera vattenmoln.
Med tidigare konfrontationer med kokande kylare i minnet närmar jag mig försiktigt. På med arbetshandskar. Jag upptäcker en suspekt slang som inte verkar leda någonstans. Det droppar vatten ur den...
Förövrigt är hela motorhuset nedstänkt med vatten, kylaren väldigt tom och jag inser min begränsning eftersom jag saknar kunskap om hur motorn brukar se ut när den är hel.
Hjälp anländer. Men inte i form av min far som jag förväntat mig utan istället stannar en bil och fem personer kliver ut varav två visar sig vara vana mekaniker på 740.
Det är både bra och dåligt. Bra för att de kan bygga ihop min bil, dåligt för att det kommer att ta betydligt längre tid än att bara bogsera hem den.
Sagt och gjort, efter ett par timmar av mekande där jag mest stod för att trolla fram diverse verktyg och användbara vätskor såsom bensin, spolarvätska och glykol ur bilen, har vi lyckats få igång den ett par gånger, och slutligen kommit ända till Tågås då motorn skär och Pärlan är död.
Jag blir bogserad hem den sista km och där stapplar jag in någongång efter tio och orkar inte laga mat.
Men, det bra med det dåliga är att vi köpt en ny bil. Den har ännu inget namn men jag bli himla nöjd varje gång jag öppnar dörren eftersom det faktiskt bara är att öppna den. Skönheten med gamla bilar är ju deras starka personlighet (dvs deras egenheter), men jag måste säga att jag hoppas nya bilen håller sig slätstruken ett bra tag!
