Vill vi att det ska vara socialt accepterat?

haha hokki! Det är faktiskt ett jädrans liv på matcherna!! Stackars hokkiproffs, kanske tänker "de är bara här för att skrika av sig. Innerst inne bryr dom sig inte om mig och mina mål"
Fast ska en tänka så, blir ju allt meningslöst. Själv försöker jag att dissekera mindre. För då mår jag bättre. Eftersom jag anser att många av mina intresen är någorlunda sunda och får mig att må bra, blir det absurt av mig att fråga "varför och varför och ska jag börja med detta, jag kanske inte kommer hinna bli så bra på det och meningen och bla bla...". hej hokki-man, du kan få låna mina funderingar. Så kan jag bara tuta och köra ett tag

Din sista fråga, jag läser den på två olika sätt.

1. Vill vi verkligen att folk ska springa runt och tjoa och tjimma. Bara för att de känner för det, bara för att de är så frigjorda. Hur långt vill vi gå? I detta landet älskar vi ju att prata om oss som stela och tråkiga. Är det inte fint då, att många vill ge andra utrymme och bara köra över andra anses fult och egoistiskt. Kanske skulle vår "svenska" lågmäldhet fungera ännu bättre om vi fick ösa ur oss lite i fuldansringen med jämna mellanrum?

2. Vill vi kanske att det ska vara lite fel och förbjudet, för att det ger en kickar. Jag är faktiskt inte ett så stort fan av "det förbjudna". Tycker det är enbart stressande att tjuvåka på vagnen. Går inte igång på att ha förbjuda kärleks-affärer. Men visst är det skönt att leva fulliv ibland, känna att en kan gå utanför sina begränsningar, när det behövs. Gränser som annars och ofta kan va bra. Men lika bra att tänja på ibland, som sagt.
Så; jag vill nog inte att folk ska gå runt och skrika/härja hur och varsomhelst. Lite enerverande kanske....Men jag vill att folk ska KUNNA och VÅGA och VETA att det går, när det är ett sådant tillfälle. (här referar jag bl a till misshandeln jag försökte avstyra, på vagnen i vintras)

Ja, kanske hockey nån dag?? Då skulle jag i synnerhet leva ut gnäll och besvikelse. Över spelet så klart.